Det här är en uppföljning till mitt tidigare inlägg Vattnets betydelse för sjöfarten. Här tar jag upp lite närmare vilka hundar som presterat på sök och på skalltäthet. Jag ger också en lista över ALLA hundar födda 2010 och senare som någon gång i livet på prov lyckats få 9 eller mer på sök och en skalltäthet på 85 eller mer. Kruxet är att de för att få komma på listan ska ha gjort båda.

Totalt 109 hundar som fått ANTINGEN 9 eller 10p på sök eller över 85 på skalltäthet ELLER båda två vid något provtillfälle (observera att det bara är provtillfällen genomförda av hundarna födda 2010 och senare som räknas, det finns naturligtvis många hundar födda före som gått prov i samma period).

86 hundar med sökpoäng 9 eller 10, vid 173 provtillfällen
69 hundar har minst en gång fått 10p

10p har delats ut totalt vid 112 provtillfällen.

De som fått flest gånger är

Totalt har dessa 10 främsta hundarna tagit 10p på söket vid 50 provtillfällen.
Dvs nästan varannan 10p som delats ut de senste tio åren har delats ut till någon av dessa tio hundarna. 

76 hundar har fått skall över 85
Skall över 85 har delats ut vid 162 provtillfällen

De 11 främsta hundarna är

Dessa 11 hundar har fått skall över 85 vid totalt 63 provtillfällen. Dvs nästan vid varannan gång en skall över 85 delas ut så ges det till någon av dessa 11 hundar. Lybergets Kelly står ensam för 11% av alla provtillfällen.

Bara 14 hundar födda 2010 eller senare har fått skalltäthet 100 eller mer. Dessa är:

Skall över 100 är ovanligt även hos de bästa hundarna, vid 80% av alla provtillfällen hamnar det under 95.

Följande hundar 53 har fått 9 eller 10p på söket OCH 85 i skalltäthet någon gång i livet, 42 av dem har fått detta vid samma provtillfälle. I bokstavsordning.

Det här materialet visar att det är lika sällsynt att en hund uppnår 9p på skall som att den når upp till 85 i skalltäthet. Det visar också att det är lika ovanligt att det delas ut dessa poäng vid jaktproven. Det är 6,5% av hundarna som uppnår 9p på söket och det är 5,7% som uppnår 85 i skalltäthet. Bara 4,0% av hundarna klarar att nå upp till båda dessa poäng någon gång sett på senaste tio årens födda hundar och alla deras provtillfällen.

Så ska jag försöka ge ett par exempel på hur man kan tänka i aveln.
Exempel 1
Låt säga att man har en sökstark hund som har ett rent av dåligt skall – låt säga en tik som får 9p på sök men som bara får 2p på skallet. I övrigt fungerar hunden bra och är jaktligt duglig. Då kan man välja att leta efter en hane med dokumenterat mycket bra skall eller en hane som har dokumenterat duktiga syskon. I det här fallet så tittar vi på listan över hundar som klarar av att skälla 100 eller mer och ser att tre av de på listan heter något med Kroknäbbens. När vi går in på hunddata så ser vi att dessa tre är kullsyskon. Kanske finns det en ärflig förklaring till att dessa tre i samma kull skäller så tätt? Vi kollar både mor Röja och far Mirro och ser att båda dessa också skäller 100 eller mer. Nu märker vi också att alla de tre hundarna från kroknäbbens är tikar. Då frågar vi oss, kanske finns det en bror här? Och jodå, det finns en kullbror, och faktiskt en helbror från en tidigare kull. Kullbrodern heter Kroknäbbens Gizmo. Då går vi in på SSFs rasdata och ser att han har gått några jaktprov även han så vi vet lite om hans egenskaper också. Han har 80 i skalltäthet och 10 på söket. 80 är ett bra nobs-skall och han har gott nog sök att matcha vilken som helst hund. Troligen skulle Gizmo kunna fungera bra ihop med en tik som har bra sök men lite svagare skall. Även om vi inte kan förvänta 100 i skalltäthet som resultat så kan vi räkna med att vi kan få avkommor som har bättre skall än modern men med bibehållet sök.


Exempel 2
Så kan vi tänka oss att vi har en tik med lite snävt sök och helt normalt men godtagbart skall. Målet med parningen är att bibehålla skallet och gärna förbättra men framförallt att prioritera skallet. Vi tittar i listan över hundar som nåt 10p i sök och ser att det är flera hundar som heter något med Skarnäbbens, det visar sig att mor Skarnäbbens Nea och dottern Skarnäbbens Ståscha uppnåt 10p på söket vid hela 12 tillfällen tillsammans. Så ser vi att även en kullsyster har startat på prov med 9p på söket. Modern och de två döttrarna har alla nått över 85 i skalltäthet så skallet ska inte vara sämre än en genomsnittlig hund. Vi ser att det finns en levande bror i kullen. Vi kontaktar då ägaren för att höra hur och om han jagar och sen kollar vi upp med avelrådet i SSF om Skarnäbbens Bark kan vara ett bra alternativ för just min tik. Vi kan förvänta oss en förstärkning av söket i vår kombination utan att mista kvalitet i skallet så är inaveln ok och hälsan så bör det kunna bli en intressant kombination.

Ta inte exemplen så högtidligt, de är mest menade som en sorts illustration för hur man kan tänka för att hitta lämpliga avelskombinationer. Det kan finnas andra saker som man prioriterar högre, en yvig svans eller att hunden inte har nån glugg i överkäken exempelvis. Men vill man driva jaktliga egenskaper framåt så bör fokus ligga på dessa i första hand och kanske inte slutpoängen på jaktprov i så hög grad.

Och kom ihåg att variation är positivt, sprid ut aveln så vi inte avlar för snävt. Var inte rädd för att använda omeriterade hundar där man ändå kan förvänta goda jaktliga egenskaper. Är man inte så insatt i det här på egen hand finns det alltid hjälp att få.