Vildsvin Hägntest Norrbottenspets

SKK har ett stambokfört anlagstest för vildsvin. Det innebär att man kan testa sin hund under kontrollerade former om hunden visar upp lämpliga anlag för att jaga vildsvin. Det är alltså inte ett jaktprov utan i princip kan man se det som en grovsållning mellan de hundar som jobbar med vildsvin och de som inte gör det – dessutom får man bort aggressiva hundar som biter och skadar vildsvinen. Det finns det skäl till både av rent etisk natur att en sån hund naturligtvis riskerar att själv skadas i kontakt med vildsvinen, något som kan bli mycket dyrt.

Eftersom vildsvinsstammen i Sverige ökat exponentiellt så har också ett galopperande behov för fungerande jakthundar uppstått. Det finns många som säljer ”grishundar” idag och det är allt från drivande kontinentala raser, via ställande spetsar till diverse ”fantastiska” blandraser. Ett sätt att faktiskt få en indikation på om hundarna fungerar för jakt på vildsvin är att göra ett test i ett godkänt hägn.

Hägntestet räknas som en jaktmerit och ökar hundens försäkringsvärde och det medför också att den som vill sälja valpar kan marknadsföra en kull efter två testade föräldrar, vilket sannolikt är bättre för valpköparen än om de inte alls är testade.

Så här ser den kompletta listan ut för de norrbottenspetsar som testats på SKK-godkända hägntest. Hundens ålder har jag tagit med i avrundad form för att se om det finns ett mönster på vid vilken ålder hundarna godkänns – de måste vara 18månader för att få starta. Resultatet står längst till höger, så scrolla dit för att se.

Katarakt finsk spets

Finsk spets är precis som norrbottenspets drabbad av en del olika ögondiagnoser. Exempel på dessa är PRA, PPM och Katarakt i olika former.

Jag har samlat ihop alla fall med känd diagnos i Sverige och Norge och sammanfattat dessa i en tabell. Tabellen är rensad för omdömen som ”ej ärftlig” eller liknande och alla kortikala katarakter är samlade som just detta, de två som står kvar är BPK som troligen nedärvs annorlunda och främre Y-sömskatarakt som ej anses ge besvär hos drabbade hundar. Allvarlighetsgraden är alltså olika för de olika diagnoserna. I Sverige är oavsett all avel på affekterade hundar förbjuden, har hunden en diagnos så utgår den ur avel i enlighet med SKKs etiska regler.

Lägg märke till att flera det finns hundar i tabellen med diagnos som själv har avkomma med diagnos, det finns också syskon som nedärver samt att man kan se en rätt så tydlig familjär koppling på en del fall. Med tanke på det antal avkommor som några av nedärvarna i tabellen har bör det vara ett visst mörkertal eftersom finsk spets inte screenas rutinmässigt vid parning i Sverige.

Katarakt hos norrbottenspets under åren 1990 till 2018 i Norden.

Här följer en sammanställning av alla officiellt kända kataraktfall hos norrbottenspets mellan 1990 och 2018.

Protokollen för ögonlysning skiljer sig åt både vad gäller land och vad gäller tid. I sverige byttes ögonlysningsprotokoll ca år 2010. Det verkar också vara därför något fall övergått från att vara en katarakt ÖP till att bedömas som ej ärftlig. Det är också olika hur och när man börjat ögonlysa hundarna. I Norge blev det obligatoriskt först 2014, i Finland tidigare men där är ögonlysningen giltig längre tid och i Sverige har det funnits tvingande ögonlysning för att få registrera valpar sen 1996 inom 12 före parning.

Jag ber den som läser vara uppmärksam på att man kan se ”ej ärftlig katarakt” i flera led, ofta sätts diagnosen som ej ärftlig eller att ärftlighet inte kan avgöras om den upptäcks sent. Det finns också exempel på att en hund med ej ärtflig katarakt ÖP eller någon form av kortikal katarakt har kullsyskon som nedärver samma sjukdom.

Normalt ersätter de olika formerna av kortikal katarakt den gamla diagnosen ”katarakt ÖP”. I Finland anges inte de olika formerna ekvatoriell eller främre kortikal katarakt specifikt utan där anges bara Kortikal katarakt. Katarakt främre Y-söm är en lindrigare form av katarakt som bäraren sällan får besvär av. Övriga former av katarakt utgör avelshinder och kan leda till synnedsättning och blindhet. Katarakt kan också komma sekundärt av PRA-sjukdom. (en sammanställning av PRA kommer senare). Katarakt ÖP står för Katarakt som inte är bakre polär utan som är ”övrig partiell”, tillkommer gör då diagnosen Total katarakt som alltså inte är ”partiell”.

Arvsgången skiljer sig åt mellan det vi kan samla som Kortikal katarakat och Bakre polär katarakt/posterior polär katarakt/BPK. Den bakre polära katarakten nedärvs dominant och den kortikala katarakten nedärvs recessivt. Detta innebär att BPK normalt nedärvs av en sjuk anlagsbärare, men det är inte fullständig penetrans för sjukdomen vilket innebär att det finns nedärvare som inte upptäcks på ögonlysning (eller är genetiska bärare men utvecklar själva sjukdomen sent i livet, eller hinner dö innan de utvecklar den).

Exempel på arvsgång för BPG är den i Finland intypade hanhunden Ajakka SF19365/90. Ajakka ögonlystes inte och fick 11st kullar med 45 valpar. Endast 4st av valparna ögonlystes, vara varav en – Bjarmian Vili SF20426/92 fick diagnos BPK. Bjarmian Vili fick sen i sin tur 3st kullar med 11st valpar totalt. 5st av de 11 ögonlystes och 4 av dem har diagnos för katarakt varav en står som ”ej lokaliserad” och 3 av dem är BPK. Alla de tre fallen är med hanen Santeri men det finns ingen anledning att misstänka att han är nedärvaren då även Vili själv är konstaterat sjuk. Det går att själv granska Bjarmian Vili som förövrigt även blev finsk mästare och nådde 91p på jaktprov via länken: https://jalostus.kennelliitto.fi/frmKoira.aspx?RekNo=SF20426%2F92

Det är normalt ganska enkelt att kontrollera så att man inte sprider BPK vidare, helt enkelt genom att inte para vidare på sjuka hundar. En sjuk hund nedärver statistiskt anlaget till hälften av avkommorna. I Sverige är det alltid avelsstopp på affiserade hundar (dvs sjuka) – oavsett om avkomman förväntas bli frisk eller ej. Man får helt enkelt inte avla på hundar vare sig med diagnos eller med kliniska besvär utan diagnos. Där kan det skilja sig något mellan länderna där exempelvis Finland tillåter avel på hundar med diagnos i vissa fall, patella luxation av grad 1 är ett sånt exempel.

När det gäller kortikal katarakt så kan vi förutsätta att nedärvningen autosomalt recessiv (jag slår i resonemanget ihop de olika diagnoserna – ekvatoriellt och främre till en diagnos = kortikal katarakt. Det finns även nukleär, pulverent och som tidigare nämnt polär katarakt. De klassificeras helt enkelt för vart de uppträder på/i ögats lins.) Fördelningen i populationen och hur det uppträder talar för det. Tack vare tidigare matador- och inavel så är anlaget spritt i hela rasen och det finns inga ”linjer” där kortikal katarakt inte finns. Vi ser i listan att hundar som Bjarmi SF10140J/75 som är en förstagenerations rasintagen norrbottenspets med många avkommor nedärver kortikal katarakt, vi har även välanvända hanar som Ezzo S00266/77 och Åkes Rulle S08543/76 med ca 200 avkommor båda nedärver detta anlag och ingen av dessa har Bjarmi i stamtavlan.

Syftet med listan är att samla kunskap på ett ställe så att alla som vill kan gå in och se de senaste nästan 30årens sjuka hundar och nedärvare. Listan är sorterad efter den sjuka hundens födelseår. Tänk också på att hundar kan heta samma sak, den Åkes Lana som har diagnos Katarakt ÖP är inte samma som även har nedärvt det – det har alltså den som har icke ärftlig katarakt gjort (de har samma far men olika mor). Det finns också som exempel 4st norrbottenspetsar som heter Titus.