Jakt efter Skogsfågel och Mård

Jakten med trädskällare efter skogsfågelarterna Tjäder, Orre och Järpe går till så att hunden söker självständigt ut från föraren i omgivningen. När hunden hittar fågel eller fågellöpa ökar hunden takten och skrämmer upp fågeln från marken. Fågel som inte är varse om förarens närvaro flyger oftast kort, men upp till några hundra meter, innan den slår fast i ett träd. Fågel som är medveten om föraren flyger oftast långt, upp till flera kilometer. Skogshönsen har mycket god hörsel med en stor öronöppning bara täckt av fina dun. De hör en klumpig eller prasslande förare på ganska långt håll och släpper sällan föraren in på närmare än 60-80m.

Detta beteende medför att hunden ska söka såpass långt ut från föraren att den träffar på ostörd fågel, och det innebär sökrundor ca 150-400m ut från föraren. Till viss del kan föraren anpassa sitt eget tempo och hur tyst man går så att det även fungerar att jaga med en hund som söker ut trängre än så. En hund som i galopp söker utom synhåll ca 5-15min har ett ideellt sök, blir söket mycket större kan det vara svårt att hitta fram innan fågeln åter lättar ur trädet.

När fågeln slagit fast i trädet markeras dess sittplats av hundens skallgivning, blick och hur hunden står. Med hundens skall som ljudkuliss kan jägaren smyga sig in mot ståndskallet, ofta krypande för att undvika upptäckt. En hund som gör ett gott arbete vägleder jägaren exakt vart fågeln sitter och den kan också använda olika typer av skall för olika typer av byten. När jägaren kan upptäcka fågeln avslutas jakten med ett tryggt skott på stillasittande fågel, oftast med ett kikarförsett kulvapen eller kombivapen men det fungerar även med hagelvapen om hållet är kort (20m). En tjädertupp som skjuts med hagel på för långt håll flyger oftast långt innan den dör och det kan bli ett mycket svårt eftersök trots duktig hund.

De miljöer som fåglarna uppehåller sig i varierar över säsongen och också mellan tupp och höna speciellt för tjäder. Det är en av tjusningarna med jakten att lära sig var och hur man bör jaga av sitt jaktområde under rådande förhållanden. Vid mycket kallt väder på senhösten/förvintern exempelvis söker man fåglarna uppe på höjder där temperaturen är högre (kall luft sjunker ju).

Mårdjakten kan antingen bedrivas som jakt i fritt sök på samma sätt som fågeljakten och kombineras därför ofta av norrbottenspetsjägare. Jakten på rovvilt är en spännande jaktform och de vackra skinnen kan tas tillvara till varma vintermössor eller andra plagg. Att skjuta mård för spetsen är inte bara att ta tillvara ett urgammalt kulturarv utan är också ett sätt att bedriva viltvård och öka stammarna av skogsfågel där man jagar.

Det andra sättet att jaga mård på är att gå med hunden i band på spårsnö tills man hittar färska löpor av mård. Man kan då ringa av ett område och räkna in och utspår så att man vet att mården är inom ringen och sen släpper man hunden på spåret. Med lite tur så får hunden tag på mården i sin daglega i ett trädd och kan skälla ståndskall men mården kan också ligga i ett stenröse eller en trädlega. Stenröset kan bli ett drygt grävarbete men får man väl tag på mården har man gjort ett superjobb ihop med hunden och kan kosta på sig att känna riktig jaktglädje.